Into the wild / Abisko för faen

Den extrema vandringen. Jag och Maria tog nattåget upp i norr. Passerade Umeå, Kiruna och hamnade tillslut efter 16 timmar i Abisko. Himlen var grå och luften kall, så vi tog på oss våra jackor och vandrade ivägVi skulle bo på Abiskos Turiststation (Så mysigt ställe! Bastu och frulle fick vi och det fanns även en affär för allt vandringsrelaterat man kunde tänka sig, vårt rum hade utsikt mot bergen) men incheckningen var inte förrens inom några timmar så började vår första vandring redan då
Kanjonen. Forsen skär genom berget och vattnet var iskallt och helt klart. Hypnotiskt!!!!
Vi fyllde våra vattenflaskor och kåsor med vatten direkt från forsen. OCH SJÄLEN  och ENS AURA BARA BLEV HELT RENAD
Letade efter ugglor och Laura Palmer men hittade ingen av dom. Inte ens ett litet lemmeltåg
Lyxmiddag på rummet! Nudlar och letande på kartor vart vi skulle gå på morgondagen. På kvällen bastade vi och tog en öl. Blev tidigt då man var helt slut efter vandringen. Midnattssolen kunde inte ens hålla en vaken.
Dag två! NJULLABERGET. Vi tog en lift upp (men Twin Peaks Anthem spelandes på mobilen när vi färdades mot toppen) 900 meter och det tog ett bra tag. Man försökte inte titta ner när man närmade sig toppen. MEn utsikten var to die for
Väl uppe såg man berg så långt ögat uppfattade och snön hade inte smällt ännu. 
Någonstanns här kom en arg höna fram som bodde under en sten (Fjällripa om man vill va specifik) som var så sjukt förbannad, väste som ett litet monster och RÄDD FÖR FÅGLAR SOM MAN ÄR, blev man såklart jagad över fjället med sin svintunga ryggsäck i hopp om att inte bli pickad på till döds. Tillslut kröp den tillbaka under stenen.
Att få gå igenom och living-breathing CLOUDS. vi är i ett MOLN på toppen av ett berg? Moln i lungorna är det bästa. Yr och vinglig i dimman.
En liten fika på Aurora skystation caféet, framför brasan med en varm kaffe och till min glädje hade dom veganska snickerskakor (OCH KORV) på plats. Halvt uppvärmda inför en svinkall resa ner för liften.
Masterchef lunchen när vi kommit ner från berget, linssoppa i termos. Varför är allt godare när utsikten är finast? Eller när det kommer från en termos?
Offerplats? Har oskyldigt blod flutit i dessa skogar? 
När man bestigit ett berg är det ju verkligen bara att bestiga nästa- så på eftermiddagen tog vi oss upp till vattenfallet. Dock av svett och utmattning stannade vi halvvägs, där vi drack från fallet. Alltså kan INTE BESKRIVA DENNA PLATS.
Maria köpte en liten flora pamflett/bok så vi kunde lära oss namnet på det som växte i fjället. Som smörbollar.
Mot Kårsafallet sista dagen. Blött och träskliknande från snösmältningen så vi mest gled omkring i leran. Duggregnade vilket var så skönt och när vi ville dricka lite kaffe så hittade vi ett blessed fallet träd som var den bästa bänk man suttit på.
Är ganska mållöst och har inga ord som direkt kan förklara Absiko för det var så sjukt magiskt och mystiskt? Kylan och vildmarken och allt kändes bara så bra? Ett innre lugn som gjort mig hatiskt mot stan och min lägenhet. Vill bara försvinna ut på fjället och bo i en grotta ett tag men några renar. PUSS TILL MARIA som var den bästa fjällguiden n hiker bestie man kan ha.
1 maria:

skriven

<3!!!!

Svar: u n me in the wild <3333
Olivia

Kommentera här: