Nordligt, nordligare, nordligast

Nej men. Abisko. Man är ju kär. Och nu kommer det jag kallar för post-fjällen-depressionen. Varför är jag inte i bergen och varför är jag stan? Men jag har ju något fint att kolla tillbaka på iallafall (oredigerat pga orka?) 
Jag och mamma tog nattåget upp till Abisko i torsdags, det tog hela 22 timmar totalt från Göteborg. Men kändes tbh fort? Jag hade poddar att lyssna ikapp på som jag inte hunnit med nya kursen som börjat (miljöpolitik yall), sov mig igenom nästan hela natte och kändes fort. 
Vi klev av vid 11 tiden och började ta en prommis i närområdet, rummet fick man checka in i senare, och vi hade en heldag planerad redan!
Kanjonen hade frusit till is och det var 15 minus och ett rosa ljus över bergen. Det kändes HEMMA. Sen läste vi lite i loungen innan vi blev upplockade av en man som skulle köra oss till hundspannet i byn lite längre bort.
EN DRÖM SOM BLEV SANN! alltså att jag är OBSESSED med ALLA hundar är ju... extremt men jag älskar dom så mycket och bara få komma till hundgården blev liksom TOO MUCH EMOTIONS. Jag paxade att få sitta längst fram i släden (jag mamma och två tyska tjejor) och fick därför äran att bära en stor parkas, därav the fashion <333 för att inte bli dränkt i snö
och iväg åkte vi!! Såååå häftigt? Det gick så sjukt snabbt och hundarna var så duktiga (och fick konstant bekräftelse av hand som körde). Något jag inte visste var att :) huskys :) bajsar :) samtidigt som dom springer i spannet pga ingen tid att stanna??? så jag satt i farozonen längst fram. MEN FICK SOM TUR VAR INGET PÅ MIG
Sötisarna!! vi fick stanna och klappa medan dom rullade sig i snön för att svalka av sig. 
Tillbaka på hotellet så bastade vi och åt mat <3 
Norrskenet visade sig även den kvällen. Myten är att det är andar med unfinished buisness som är skenet, man ska visa stor respekt för det och inte peka eller titta på det. Vissa gömde sig av rädsla. Så jag pekade och skrek "MEN KOM OCH TA MIG DÅ" (nej jag visade stor respekt, förutom bilderna). Finns även, utöver samernas tro kring skenet, en historia från grönland som var att norrskenet var andar (gudar? MINNS INTE SRY) som spelade fotboll med ett valhuvud, och valen tyckte det var så roligt att bli sparkad på att den slog ihop käkarna, vilket blev till en gnista som var skenet. 
Vi skulle åka på topptur upp på Noulja med liften till aurora skystation men det blev tyvärr inställt pga storm. En av de större på tio år och dom hade aldrig behövt ha de nedstängt såhär länge eller haft så mycket nederbörd som dom hade just denna helg, så coolt vi fick se DE fenomenet istället antar jag. Jag fick såklart klimatångest och tänkte på skolan igen. Suck. Men anyways, istället för skystation fick vi en tur till samevistet där det finns olika Lavvus (tält/kåtor) där vi eldade och fick testa göra egen eld med flinta, och dricka kokkaffe, även sitta ute på renskinn för att spana efter norrskenet. Lite läskigt sitta i mökret i skogen ute. Jag hade läst Djatlovpasset och om de 9 personer som dött på berget där, tänkte på mysterium. Träffade en annan tjej där som också var besatt av det mysteriumet! Vi hängde i Lavvun tillsammans och gjorde quizz ihop, tyvärr vann vi inte.
Nästa dag testade jag på isklättring!! Var så rädd och nervös pga har inte mycket armstyrka och kändes läskigt kunna falla ner i iskallt vatten. MEN DET GICK SÅ BRA!!! hade en fantastisk guide och vi blev en så bra grupp som skulle testa, några tyskar och en american grrl. Jag var först ut, mest för att jag itne ville jämföra mig med dom andra i gruppen som klättrat förut och ville inte hinna bli mer nervös. Först hade vi lite "trust issue" övningar haha, typ jag fick hänga i repet för att se han orkade mig osv (för jag var så rädd) och sen var det bara köra igång att sparka in isskorna och ishackorna och börja ta sig upp. SVÅRT med taktik men tillslut så!!! Försökte att inte titta ner alltför mycket.  Eftersom armarna hela tiden hålls så högt upp tappar man ju ca all blodcirkulation och de va så kallt nere i dalen så fick låna guidens jacka ^ mvh kände mig inte norrländsk eller van vid kyla alls.
Sista dagen var det snöskovandring, jag fotade inte så mycket eftersom det stormade och REGN (asså det ska inte regna sådär högt upp i januari plz?)SNÖADE något extremt så blev dyngsur och ville ej förstöra mobil eller kamera. Men vi tog på oss som två plattor på fötterna och off-track:ade ut på fjället. Det lätt att gå med dom men svårt där med innan man hittade rätt taktik, ibland kunde man sjunka ner till höften i snön för man vinklat foten lite fel. Träningsvärk all over. Vi snackade om filosofi om självförverkligande, autentsitet och kvinnodalen (offerriter kvinnor ej var välkomna med på eftersom dom skulle första magin, så dom fick gå genom en egen dal)


Tog tåget hem igen på kvällen men det känns inte som hem. Jag vill vara där uppe. Vill elda, gå på berg, ANDAS. Går så snabbt få tillbaka stadspaniken, trängseln, spårvagnar och höga ljud. Inget känns naturligt. Är det NU man hoppar av och försvinner in i vildmarken?

Kommentera här: